Jag hatar dig

Älskade jävla äckliga ätstörning - jag hatar dig!
Du förstör så mycket.
Så mycket tid och uppmärksamhet som går åt dig.
Som går till att försöka bli fri från dig.
Att äta.
Ett krig.
Du har tagit min kropp som slagfält.
Men jag tänker inte låta dig segra.
Det kommer säkert ta tid.
Det kommer att vara svårt.
Att slåss.
Men du ska fan inte få vinna över mig.

Är så sjukt trött på att höra och att inse "men det syns ju inte på dig".
Nej, jag är inte underviktig nu.
Men tankemässigt är det värre än nånsin. För att inte tala om hur det är känslomässigt.
Jag känner mig groteskt ful och ännu äckligare.

Jag vill bara slippa känna mig så grymt äcklig. Hela tiden.

Fan.