Batteri urladdat

(Ja det va längesen jag skrev nåt här nu. Det går upp och ned - men framåt.)

Idag är en sån där jobbig dag. Inte för att det är massor med ångest. Nej, det handlar om för lite energi.
Att vara så trött både fysiskt och psykiskt att tårarna bränner bakom ögonlocken och kroppen skriker av illamående och huvudvärk.
Energimätaren blinkar ilsket rött.
Batterinivån är för låg.
Varför vet jag inte. Det bara blir så ibland.
Inte lika ofta som förut men någon eller några dagar per månad.

Jag vet att en del i detta läget kan lägga i en extra växel och ändå köra på i nästan vanligt tempo och klara vardagen. Kanske med en värktablett och några extra koppar kaffe.
Det gjorde jag också förut - körde på lite till för att det va det som förväntades av mig.

Nu vet jag att jag mår bättre av att vara hemma och vara "sjuk" de dagarna när batteriet är slut.
För jag har lärt mig att jag kommer tillbaka till vardagen fortare efter en batteriladdnings-dag än att köra huvudet i kaklet flera gånger om.

Vissa kanske tycker att detta låter obegripligt eller kanske till och med tramsigt. Ni får gärna tycka det.

Jag övar på att acceptera hur jag fungerar.

Mumsigt matprat

Mums mums mums!
Ikväll blev det Lesscarbs kyckling allt i ett. Med en klick avokadoröra. (Ja, jag kan nog leva på avokado.)

http://lesscarbs.se/lchf-lunch-och-middag/kyckling-allt-i-ett/ 

Denna vecka provar jag och min kompis R en matkasse från Lesscarbs och gastrofy.

Läs mer här.
https://www.gastrofy.se/chef/fanny 

Jo, jag försöker laga mat (och äta) så ofta som jag orkar. Då särskilt viktigt att det ska vara god mat.
Därför gillar jag Lesscarbs recept. Alltid lika gott och okomplicerat att tillaga.

Käftsmäll till ätstörningen.
Punkt.

Vissa dagar

Igår var ingen höjdardag - men efter mycket om och men så tog jag mig ändå iväg till praktiken. Var där så länge jag orkade. Hem och landa lite och vidare till T.

Är hos T idag med. Hoppades såklart på en bättre dag, men nej inte idag.

Det skriker ångest i kroppen. Lederna och musklerna gör ont i ren protest. Illamåendet.
Känslig för intryck.
Finns ingen ork.

(fuck ångest. fuck ptsd.)

Just nu har jag gömt mig i soffan. T fick gå och handla själv.

Har till och med tagit en oxascand, vilket typ aldrig händer - bara vissa dagar.

Hoppas på ett gladare inlägg nästa gång.

Rosa bandet

Rosa bandet - så viktigt och så bra.
Men det gör så ont att jag går sönder just nu.

Och sju och fyra år av saknad.

Fan och helvetes jävla skit.

Onsdag

Filmen "Min lilla syster" var grymt bra (och grymt jobbig).
Innan dess lunch på stan.
Tur att jag hade en favoritboendestödjare med
Morgonen blev dubbelt upp på Prima. Först EMDR och sen träffa ssk efter det.

Kortslutning i hjärnkontoret efter det.

Walking in my shoes

Vill bara påminna om att jag ALDRIG skriver för att få ert medlidande. Jag vill inte att nån ska tycka synd om mig. Jag vill skriva för att öka förståelse för hur det kan vara att leva med psykisk ohälsa, neuropsykiatrisk diagnos och hur det är att vara ung vuxen.

Tvåhundra timmar terapi

.... men det gick inte.

Eller?

Just nu känns det lite jobbigt.
Jag har tjatfrågat om mer traumaterapi.
Nu ska jag få det också. Fyra gånger, varannan vecka.
Samtidigt kommer rädslan för att det ska bli värre igen eller att det inte hjälper.

Men samtidigt så kan jag ju inte veta om jag inte försöker.

En svag punkt

Egentligen kan det nog bli en uppsats om ämnet - men inte nu.

Ikväll trillar tårarna för nu va det sista gången med en av vikarierna som jag lärde mig att tycka om väldigt fort.

Att först våga ha tillit och sen bygga upp en relation. Det är stort om man vandrar i mina skor.

Och sen... ännu värre.
Separation.

Jag tillhör dem som har extra svårt för just separationer. Det finns anledningar till varför, men som just nu ikväll inte är det viktigaste.

Ikväll är det viktigaste att bara acceptera att det är jobbigt, att jag är ledsen och försöka stå ut ändå.

Förvånad - näpp

Faktum är att jag inte är förvånad över hur det är just nu. Brist på vanliga rutiner och medicinförändringar är vad som får mig att falla ur balans. Inte farligt mycket - men tillräckligt för att uppfylla kriterierna för en kortare inläggning (bara över helgen, hemma igen).
Jag är heller inte förvånad över min reaktion att vara på psykosavdelningen (pga platsbrist).
Jag blir rädd och otrygg när jag inte kan läsa av personerna i min närhet.
Jag pratar inte så mycket personalen som jag inte riktigt känner. Orkar inte förklara - rädd för att inte bli lyssnad på, förstådd eller avvisad. Så jag sväljer gråten lite till och torkar tårar i tystnad.
Svarar att det är lite jobbigt men okej om nu någon skulle fråga.
Pratar lite med de andra patienterna som tar kontakt för att vara snäll och trevlig (och för att försöka hitta ett litet lufthål ut ur ångestdimman).

Och maten då? Mia mumsar...? Första kvällen stod ångesten upp i halsen så slapp äta då.
Glutenfria måltider var inte avdelningens bästa sida. Frukosten blev filmjölk. Fick glutenfritt knäckebröd till det med bäst före datum hemligstämplat. Självklart med en stor dos ångest, lite frossa och ont i kroppen.
Lunch under halv bevakning. Personalen improviserade ihop upptinad köttfärs och ris. Åt halva portionen och sen kom ångesten.
Jag vill ha kontroll över vad jag äter...
Det blir heller inte bättre av orolig stämning på avd och äckelångest som ständigt hackar om hur äcklig jag blir för varje tugga. Äcklig. Äcklig. Äcklig.
Middagen (repris av lunchen) bortförklarades med gråtklump i halsen att jag ju faktiskt ätit lunch.
Kompromiss blev filmjölk till kvällsfikat lite senare (med lite ångest och magont strösslat på det).

Efter ytterligare en portion filmjölk - dagens frukost alltså, blev det ett kort utskrivningssamtal för att kunna åka och möta boendestöd för läkarbesök på öppenvården.
Det gick bra.

Antalet kaffekoppar under vistelsen på avd är okänt/hemligt.

Och tur att jag fick med mig min målarbok och några pennor.
(Hade kanske överlevt annars ändå. Avd hade gjort om ett helt bord i matsalen där man kunde sitta och måla med både vattenfärger och tuschpennor. Där fanns också utskrivna mandalas att måla - och massor med färdigmålade upsatta på väggen vid bordet).

Nu tar jag nya tag på hemmaplan.

Hej.

Semestertider

Det kanske inte är nån större nyhet att jag som är känslig för det här med ändrade rutiner, stora som små,  nu sitter med blandade känslor och tankar inför semestern.
Laddar inför en (och en halv) vecka i Skåne med T.

Istället för att gå in på mer jobbigt, för det blir mest bokstavstrassel...
Så kommer en bild. Har massor med smultron i backen bakom huset.

Vi hörs. Ha det så bra ni kan. 😊

Trööögt

Just nu går det lite trögt. Kämpar för att hålla igång viktiga rutiner.
Mediciner som ska ändras också. Betyder emotionell berg- och dalbana. Väldigt motoriskt rastlös.  Men jag ger mig inte.
Det kommer att bli bättre.

Några få veckor kvar på jobbet innan semestern. Då blir det Skåne med älsklingen. :-)

Nu ska jag dyka in i målarboken.

Utkast till ett brev

"Ingen ska se mig gå ner mig,
jag kommer tillbaka."

- L.W

Teater och lite till

I helgen var vi på Stadsteatern och såg "Den besynnerliga händelsen med hunden mitt i natten".
Grymt bra! Om ni har möjlighet att se den - så gör det! I annat fall så rekommenderas boken.  Författare Mark Haddon.

För övrigt pendlar jag i tröttperioder. Men går framåt i livet ändå,  typ.
Ikväll blir det att sitta med målarboken (Kreativitet och mindfulness).

Matprat

Okejrå... korten på bordet. Den senaste tiden har det varit ganska struligt med maten. Det blir ångest helt enkelt (tror inte att jag behöver förklara så mycket mer om det).
Jag tappar bort det där med struktur, glömmer bort hur hunger och mättnad känns. Att jag dessutom använt/använder mat och träning som självskadebeteende är ju kanske inte heller en hemlighet.
Men nu försöker jag verkligen hitta andra konstruktiva verktyg mot ångesten än att äta (för mycket) och sen kräkas. Eller att gå timslånga promenader tills energin är helt slut och det snöar svarta prickar framför ögonen.
Det måste dessutom bli slut på att ha kaffe som energikälla. Kaffe ska drickas för att det är gott - inte för att orka med det jag ska göra.

Egentligen vet jag ju att jag måste äta och ungefär hur mycket.  Men att få tanke till handling,  som ska kännas bra - det är ju liksom lite av en annan femma.
Så nu har jag fått kontakt med en kostrådgivare. Träffade denna underbara människa för första gången igår.
Lättnaden går knappt att beskriva. Känslan efter första samtalet. Att verkligen få hjälp som jag tror på.
Visste inte om jag skulle skratta eller gråta på vägen hem.  Det kändes så bra! :-)

Kolla gärna in hennes hemsida

http://lesscarbs.se/

Massor med spännande och goda recept!

Snälla människor

Jag har varit med om något väldigt fint!
För någon vecka sedan såg jag ett lypsyl med Lilla My på, upplagt i en Mumin-grupp. Frågade hur man kunde få tag på ett sådant.  Fick svar att det va en som kunde köpa ett till mig. (Men inget svar om hur jag skulle betala.)
När jag tittade i brevlådan igår låg ett litet paket. Blev så glad! Läs på kortet så förstår ni säkert. :-) ♡

Endagsdippar

Bläääh! Tycker inte om att inte orka med det jag ska. Jag blir så besviken på mig själv - å så blir jag sur för att jag tycker känslorna är obefogade. (Jag vill inte vara svag.)
Men jag vet att har jag så ont i huvudet när jag vaknar att det blir till illamående,  då är en dag på förskolan inte ett bra alternativ. 

För att stå ut här och nu försöker jag med mindfull yoga. Ska bara dricka färdigt kaffet först.
Sen blir det nog lång promenad med lugn musik i lurarna.

Kämpa på alla där ute! ♡

Tacksam på en torsdag

Bra dag helt enkelt.  Kom upp i tid imorse,  så kunde både duscha och äta frukost.  Kaffe på det och sen iväg till introduktion till mindfulness-kursen. Så glad att gå kursen en gång till! :-)
Det märktes att det är påsklovsvecka - tomt på folk både på bussen och tunnelbanan. Ganska skönt faktiskt, för det blev mycket åkande idag. Efter lunch va det dags att åka tillbaka till Danderyds sjukhus. Denna gång för samtal med den läkaren som leder mindfulness-kursen.
Mer underbar människa får man leta efter med förstoringsglas! ♡
(Nej hon är inte pytteliten. )

Dagen tog inte slut efter det. Sen blev det träning med boendestöd. Körde inte överdrivet hårt. Absolut nöjd ändå.
Vi avslutade med promenad i solen hem till mig och obligatoriskt tedrickande.

Middag avklarad och nu soffläge i påsfilten med raggisar och värmekudde.

Behöver jag säga mer? Kommer garanterat somna bra ikväll.

Grönkålsgratäng

Fördel med grönkålsgratäng - massor med matlådor.
Nackdel med grönkålsgratäng - något underlig lukt.

Våffeldagen

Ja jo alltså våffeldagen i all ära, men ville inte äta våfflor i min ensamhet... Så ikväll provade jag något nytt. Hittade receptet i en grupp på fb.
"Herrgårdskyckling"

Min gissning är för att man har Herrgårdsost i blandningen ovanpå kycklingen.

Förutom osten har man också creme fraiche, en klick (fransk) senap,  hackad rökt skinka och persilja. Ja, salt och vitpeppar också. Kleta ihop och smeta på kycklingbitarna (delade filéer) tillsammans med hackad lök. In i ugnen på 200-225 grader i 20-25 minuter.

Mums!

Tråkig rubrik

Klockan börjar bli mycket och jag börjar bli trött.  Men passar på att skicka iväg livstecken här ifrån min hörna.
Inget överdrivet roligt eller tråkigt att berätta.  Man kan ju inte vara på topp hela tiden.

Återkommer.  Hej och god natt!

Jag kan!

Känslan när man klarat av en dag på praktiken trots en skitjobbig morgon.  Tjohoo! :-)

(Ställer om mediciner, så kom inte upp i rätt tid = kaosartat.  Men tillslut orkade jag ringa min handledare och fråga om det va okej att komma senare och stanna lite längre.  Gick självklart bra.)

Tack till världens bästa handledare och kollegor! <3

Mia vs. Ångest
1-0

Tankar

Dagarna när Fröken Å sliter och rycker i varje led, ben, ven och kapillär. Stänger av djupandning och sunt förnuft.
Suddar ut min verklighet och rutiner - det blir (för) tufft.
Men jag vet att stanna kvar och vara här ändå är mitt bästa alternativ.
Jag ska aldrig sluta kämpa för mitt LIV.

25 år

Ett år till med mer livserfarenhet helt enkelt.  Fast enkelt är väl kanske inte det rätta ordet, men ändå.

Väldigt tacksam för att känna livsglädje och inte bara kämpa för överlevnad. Vissa stunder kämpade jag inte ens för livet - då ville jag hellre dö.

Men det är inte så nu. Jag lever nu. Självklart går det fortfarande upp och ned - men det går framåt!

Och jag blev jätteglad för alla fina gratulationer på min födelsedag! :-)
Stort tack till er alla! ♡

Ni som är nyfikna på vad jag fick i födelsedagspresent så kan jag avslöja att jag (bland annat) fick en yogamatta, en mindfulness målarbok, ett våffeljärn och fina tekoppar.
Från lillasyster fick jag en liten söt gosedjurs-kanin och den nya Lilla My muggen. (Jag samlar på muminmuggar)

Nu kanske ni också undrar varför jag ens skriver vad jag fick. Jo, jag tränar på det där med acceptans. För egentligen så har jag en röst som hackar om att jag inte är värd uppmärksamheten och presenterna. Jag får inte kosta pengar och vara till belastning. (Varför ens finnas till över huvud taget? )

Galna tankar. Ja, jag vet. Så, nu va det sagt.

Nu ska jag försöka hitta ett sömntåg. God natt!

Zucchini-soppa

Jag är en sån där person som pendlar i mitt ätande och förhållningssätt till mat. Det går från normalt (med andra ord ganska tanklöst),  perioder när jag tycker mat är tråkigt och jobbigt och ibland snudd på ätstört. Men! Det finns en period till, som återkommer mer och mer. Nu är en sån period - nu tycker jag verkligen om mat! Både att äta och att laga den.

Passar på att säga stort tack till mina boendestödjare som är med och stöttar och peppar i matsituationer. De följer med och handlar, planerar måltider och hjälper till att laga mat. Ibland äter vi tillsammans eller fikar. Betyder så mycket! ♡ Tack! :-)

Ikväll blev det zucchini-soppa, lite hemmagjord hummus och hembakat (glutenfritt) bröd.
Mums!  :-)

Hos älsklingen

Är hos min älskling för ovanlighetens skull.  Brukar ju annars åka hem till mig på söndag eftermiddag,  men eftersom vi inre träffats under helgen och idag varit på konsert i Berwaldhallen så passade det bra att ändra lite i rutinerna.  :-)

Nu sitter jag i pyjamasen och vi ska titta på Breaking Bad eftersom den serien på tv vi tänk se utgår ikväll. Ironiskt nog en serie om hur det är att leva med Aspergers syndrom.

Slut på skrivandet för ikväll.

Alla hjärtans dag

Idag och just nu känner jag mig ensammast i världen.  Älsklingen är bortrest på jobb. Vi ses imorgon.  Men det är just nu jag behöver honom som mest.

Snärtar hårsnodden mot handleden och sköljer med iskallt vatten för att dämpa ångesten. Vill bara gå upp i atomer.
Men jag sminkar på mig en fasad och hoppas att den håller ikväll,  för jag är bjuden på middag hos mormor och morfar.

Om jag måste titta på Melodifestivalen kommer jag garanterat att kräkas!

Över och slut.

Kycklinggryta

Middag ikväll beståendes av het kycklinggryta med chili och ingefärs creme fraiche.
Gott och ser alltid till så att det blir till matlådor också.  Check på den!

Nu ut på kvällspromenad med Smart,  min terapihund. Han har varit hos mig en vecka.  Massa gos och närhet och minimalt med vb-medicin. Lyx!

God morgon

Vakna innan väckarklockan ringer, gosa lite med Smart och ut på promenad i snön och solen. Hem och äta frukost i soffan och komma på att första koppen kaffe är godast.
Ganska nöjd helt enkelt.

Nattinatt

Nämen om man ska överväga att ta ett nattjobb kanske?  Eller iallafall ett halvt för att va vaken till 01-02 är ju ingen svårare match.
Nää vi skippar den idén och hoppas på lite sömn snart.  Så länge det bara handlar om att inte vara tillräckligt "trött" så istället för nattskräck så är det bara att gilla läget.

Praktiken imorgon och kanske lite träning på det. :-)

Korvgryta

Så tacksam för att ha så grymt bra boendestöd! :-)
Idag har min kp varit här. Vi drack te, planerade mat för en hel vecka, skrev en att-göra-lista (så att jag och de andra boendestödjarna vet vad vi kan göra vid idétorka) - och så gjorde vi en stooor omgång korvgryta!
(Falukorv, gul lök,  zucchini, rivna morötter, passerade tomater, en skvätt grädde och salt och peppar.)
Det blev dagens middag och 5 matlådor.

Här är bildbevis på korvgrytan. Inte det snyggaste. Men gott!

Mat!

Eftersom bloggen heter miamumsar så känns det ju som att det är på tiden för lite mer mat.

Ikväll tipsar jag om tonfisk-kakor, som också blev min middag.
Receptet kommer från LessCarbs

http://lesscarbs.se/lchf-lunch-och-middag/recept-tonfiskkakor-lchf/

Mätt i magen och nu kaffe på det! :-)

Söndagkväll

Avslutar veckan med filmkväll.
Tända ljus, te och "På spaning med Bridget Jones".
Min stora Björn är självklart med som kramsällskap. Blir lite tomt ibland utan pojkvännen (men jag var hos honom förut idag så ska inte klaga allt för mycket).

Nämän nu måste jag ju se på filmen.  Inte göra massa saker samtidigt.  En sak i taget ju.
Blogga mer kan jag göra en annan gång.

En av alla dom

Jaha jo jag blev en av alla dom som börjar året med en förkylning.
Men efter att blivit värre igen när jag trodde att det skulle försvinna så blir det nog snart en vända till doktorn.

Med andra ord så går jag lite på lågvarv nu, så även bloggandet.

Återkommer när jag har mer intressant att skriva.
Var rädda om er tills dess.

2014 - Del 2

Jaha fortsättningen på 2014. :-)
Våren fortsatte bra med det mesta.  Nämnvärt är att jag i april bytte praktikplats till en annan förskola. Är fortfarande kvar och trivs hur bra som helst.
I början av året gick jag också i traumaterapi (EMDR). Bra, men såklart jobbigt. (Trauma-ångesten kommer fortfarande ibland i olika grad men jag har mer och bättre verktyg att hantera den. )

Höjdpunkten i slutet av maj är såklart resan till Berlin med älsklingen.  :-)

Sen kom sommaren.  Värme och sol och upptåg med boendestödet.
Det blev också en vecka i Skåne.
Bad och glass i Åhus tackar man inte nej till.

Hösten kom och det gick fort.
Jag fick prova på att gå i en mindfulness-grupp (MBSR). Det värsta och bästa jag gjort.
Efter det blev en krasch. Men antalet inläggningar på psyk under året är mindre än ena handens fingrar. (Tjohoo! )

Vet inte om det är något jag glömt att nämna. I övrigt har det handlat om att få vardagen att fungera och det har den också gjort - nästan jämt. :-)

Mina sista ord och tankar tillägnas Tessi.
Världens finaste gosehund som jag hade äran att få passa ibland.
Tessi somnade in den 23:e december.
Alltid älskad och saknad. ♥

Nu är det ett nytt år och jag ska framåt!
All lycka och kärlek till er!

2014 - Del 1

Hej mina trogna läsare! ;-)
Här kommer nu en resumé av året som varit och gisses vilket år...

Jag är lite osäker på när beskedet kom men det var iallafall i början av året som jag fick besked att jag skulle bli med lägenhet.  Inflytt från och med februari.
Denna gång inte en lägenhet på ett boende med personal bara några meter från min dörr.
Nej, nu handlade det om en egen lägenhet. (Såklart med boendestöd - återkommer om det snart. )
Känslostormar i massor.  Skulle jag verkligen klara av en så stor omställning med eget ansvar?
Det blev en del tårar,  både av rädsla för det nya men också av tacksamhet att få börja med något nytt i livet. Ett till steg ut i vuxenlivet.

Flytten gick mycket bättre än väntat.
Stort tack till alla som var med och gjorde det möjligt.
Likaså vill jag tacka för en otroligt rolig och trevlig inflyttningsfest.

Att återigen lära sig att bo själv gick också bra (även om jag fortfarande kan va rädd för ensamheten).

Vad hände mer? Jo, jag fortsatte min praktik på Montessori-förskolan två eftermiddagar i veckan.
Nytt blev att börja på dagverksamheten Alfa (LSS). Det känns bra och jag är där två timmar och umgås med personal och ibland även andra "kunder".

Åter till det där med boendestöd som är en otroligt viktig del för att få min vardag att fungera och kännas bra.
När jag flyttade till min lägenhet flyttades jag också över till en annan boendestödsgrupp.
Det blev först väldigt jobbigt både då jag haft min tidigare boendestödjare under många år (ja iallafall från och till) men också för att överlämningen gick mycket fortare än vad vi trodde att den skulle göra. Men! Nu kommer det fina. För det går bra!
Det visar sig att min nya kontaktperson och även den andra boendestödjaren är två helt underbara människor.
Efter bara några veckor kändes det som om vi känt varandra hur länge som helst.
Jo jag saknar fortfarande min gamla boendestödjare ibland.  Men det är okej.  :-)

Nu måste jag sova.  Fortsättning följer.