Idun v.5

Veckan gick så fort!
Men det har varit en bra vecka. Lägger i en högre växel.
Är så obeskrivligt trött på ätstörningen nu. Visst är det läskigt att tänka sig en tillvaro utan den. Min bästa vän och värsta fiende.
Nej, nu vill jag något annat. Våga prova något nytt.
Det blir läskigt och det blir svårt - men det är värt det.

För övrigt råkade jag yttra något om att det va längesen jag va förkyld.... tji fick jag!
Igår provade jag kombon tokförkylning och migrän.
Rekommenderas inte!

Men förutom förkylningen så har veckan och helgen varit bra.

Nu vila. Laddar för nya tag.

Hårdsmält

Igår va det Suicidpreventiva dagen.
Hittar inte riktigt orden.
Det ligger så nära - men ändå med mer och mer avstånd.
Jag har gjort så många hemska försök att avsluta mitt liv - att göra mig så illa att det är svårt att beskriva vad som hänt och varför.
Men varje ny dag är ett steg längre ifrån den tiden.

Jag har också varit med om att behöva förlora en av de finaste vänner som inte orkade leva mer.
Den saknaden är ofattbar.

Idag vill jag leva. Visst kan jag många gånger känna att jag inte vet om jag orkar kämpa med allt som gör obeskrivligt ont.
Men jag vill ändå leva.

Jag hoppas att ni som läser min blogg orkar känna att livet är värt att leva.
Önskar att mina ord kan ge er förståelse, tröst och motivation.
Att ni orkar kämpa lite till - oavsett med vad.

Det handlar inte om att aldrig falla.
Det är att resa sig igen efter varje fall som är det viktigaste.

Idun v.4

En mindre kris och skit just nu, även kallad fyraveckorskrisen på Idun... kryss på den.
Hälften av behandlingsveckorna avklarade och hälften kvar (+ uppföljning).
Backar och går framåt samtidigt.

Det mesta känns förjävligt just nu - men försöker att acceptera istället för att agera.

Det kanske går ändå.