Balans?

Just nu - eller ja, sen några veckor tillbaka, märker jag hur jag saknar att ha en mer hållbar balans i vardagen.

Jag kör på - för jag vill så gärna orka med allt. Allt som jag upplever och tror att alla andra orkar med - men som jag många gånger inte klarar av på samma sätt.

Och jag slår på mig själv så hårt varje gång jag inser att jag inte orkat.

Jag tycker verkligen om min praktikplats - jättemycket. Men jag vet att det är en del som blir fel där. Raster glöms bort - för att jag inte riktigt vågat.
Jag vill så gärna vara alla till lags.

Rädslan att inte duga kostar så mycket.
Så mycket att jag kör på så hårt att jag vissa dagar när jag är ledig knappt tar mig ur sängen och nästan kräks av att bara orka stå upp i duschen.

Det skäms jag över.

Torsdags blev en sådan dag.... efter mycket om och men tog jag mig tillslut iväg till min dagverksamhet och hade möte med min kontaktperson där.
Frågan blev såklart varför jag va där istället för att bara va hemma och vila.
Mitt svar blev att jag inte stod ut med ångesten hemma - jag behövde göra något för att bryta affekten.
Som en vägg av extrem trötthet och känslor som exploderar i varje atom.
Jag kan inte vila då - för allt blir så övermäktigt.

Däremot ställde jag in kvällens planer. Middag på stan och konsert med T.
Dåligt samvete.... jo tack.

Hur som helst så från och med kommande vecka så blir det raster inräknat på praktiken.
Hur det går vet jag inte - men jag måste försöka.

Nu är det helg. Som tur är gör vi inte så mycket denna helg.
Fortfarande väldigt trött i kroppen och lite vinglig.
Kom iallafall ut på en liten promenad och följde med och handlade på eftermiddagen.

Jag kämpar på.