Nytt år

Nytt år - nya möjligheter.
Okej, så klyschigt, men ändå.
Det känns som om 2017 gick väldigt fort.
Minnet sviktar men det jag kommer ihåg är resan till Helsingfors i maj och Leipzig i juni. Såklart med T.

För övrigt började jag jobba ( praktiken) mer på småbarnsavdelningen och lämnade köket.
Det blev mycket bättre.

Sommaren och semestern spenderades till viss del i Mellbystrand och sen Åhus.

Avslutade semestern och startade min jobbperiod med rejäl luftrörskatarr/lunginflammation.
Men det gick ju bra tillslut det med...

I augusti avslutades min kontakt på SCÄ. Stort tack till all personal på Idun och andra viktiga personer. Tack!

Kanske inte helt frisk. Men jag har kommit långt.
Ätstörningen styr inte längre min vardag. Spökar lite då och då, men det det går ändå framåt trots snedsteg ibland.

I oktober började jag hos en ny psykolog (efter mycket om och men) på Prima (Lidingö).
Det är så otroligt bra och samtidigt så extremt jobbigt.
Nu har jag någon som vågar knacka på min skyddsmur.
Skrämmande, men så bra.
Dessutom äntligen en chans att få jobba djupare. Se orsaker och inte bara lindra symtomen.

Första gångerna gick jag därifrån med panik.
Särskilt när jag dessutom stressade på i för högt tempo på jobbet och hantera det faktum att jag ytterligare en gång behöver byta kontaktperson/arbetscoach på Alfa.

Nu har jag sen några veckor tillbaka gått ned i tid på jobbet.
Det kändes fel och jobbigt - men ett måste för att det ska bli bättre långsiktigt.

Det känns ganska bra nu att det är ett nytt år, för november och december var mest mörkt och tungt.

En seger att överleva julen.
Nyår togs det mest lugnt.

Nyårsdagen bjöd på en mindre tankemässig kris.
För jag är ju nästintill expert på att trassla in mig i förväntningar (mina egna och vad jag tror är andras om mig) och att jämföra mig lite för mycket med hur andra har det.

Men egentligen vet jag att det är ytterst få som har ett perfekt liv - så orimligt och onödigt att satsa på glittriga luftslott.
Och jag kanske inte gjort samma saker eller lika mycket som mina jämnåriga vänner.
Men jag vet att jag gjort massor med saker ändå.
Lärt mig så mycket som andra kanske inte har ens en tanke på utforska - eller vad man nu vill kalla det.

Min resa är annorlunda - men den räknas också.