Kraschar

Det är inte bra nu.
Livet - saker jag inte kan styra över krånglar. Blir kaos.

Går sönder inombords.

Myror i lägenheten igen.
Jobbigt.
Nej, förjävligt och förödande i mitt fall.
Ptsd-påslag.

Stressen, kontrollförlusten blir förlamande.

Orkar inte kämpa. Bor hos mamma just nu.
Ångesten att va själv i min lägenhet blir för mycket.

Det förstör så mycket. Min lägenhet är inte längre lugn och trygg. Det blir fel. Panik.

Försöker komma på en lösning.
Vilar.

Just nu har jag det bra med mamma. Vi kollar tv, dricker cider och äter chips.

Fokuserar på att inte krascha totalt.

Idun v.2

Framåt!

Andra behandlingsveckan nu.
Det är jobbigt att inse att jag fortfarande försöker med gamla mönster även när jag tror att jag tänker nytt.
Och jo, jag kan tänka nytt och friskare - men jag måste tillämpa det praktiskt och emotionellt också.

Kroppen är slut. Rastlös och trött och trasig mage.
Försöker vara snäll och vilar. Lite te på det också.

För övrigt så har jag varit på vårdcentralen och träffat min läkare angående hypotyreos-behandlingen. Medicinen ökas så hoppas på bättring.
Dock lite oro att sköldkörteln verkar förstorad. (Räcker det inte nu?)
Blir förmodligen ultraljudsundersökning.

Jag fortsätter framåt trots allt.

Kväll

Egentligen är det kanske sovtid nu. Men jag är rastlös.
Trött - men för orolig att gå och lägga mig.
Tränar på acceptans. Typ.

Som ni kanske har förstått gick första veckan på Idun otroligt bra.
En behandlingsvecka som nu följs av två veckor hemma.
Känner mig ganska peppad och lugn med det.

Idag har jag jobbat (eller arbetstränat, praktiserat... jaja)
och det har gått bra.
Samma sak imorgon med besök på Prima innan det, plus sommarfest och apt-möte efter det.
Lång dag. Fullt upp och förhoppningsvis väldigt lite spelutrymme för ätstörning och annan ångest.

Nähä tror nog att bolltäcket känns ganska lockande ändå...

God natt.

Idun v. 1

Dag två avklarad. Det går bra. Bättre än väntat - men såklart jobbigt. Allt är nytt och jobbigt att jobba med det som är svårt. Både maten, kroppen och alla tankar och känslor.

Men det går. Jag vill.
Är så trött på ätstörningen.
Jag vill bli fri(sk).

Torsdag

Galet trött imorse. Sov för länge, så blev bara att duscha och hoppa i kläderna för att bege sig till psykologen på SCÄ.
Ingen frukost och inget mellis på förmiddagen - illa...
Men! Det gick bra hos psykologen. Hon kommer finnas kvar även när (och efter) dagvården tar över.
Så skönt att få ha den tryggheten, att det inte behöver bli ett avslut just nu.

(Fick reda på igår att min läkare på Prima snart ska sluta. Tråkigt då jag tycker att den kontakten fungerat bra.)

Åter till dagen... snabbt besök på fältöversten för att fixa present och kolla lite. Hade egentligen tänkt utmana mig själv att äta lunch där - själv. Det gick inte.

Åkte till Alfa (daglig verksamhet) för att träffa min kp.
Vi fick ordning på lunchen, även om det blev lite sent (typ kl 14 för att va petig).
Fick stöd att få ordning på papper till ny ansökan om aktivitetsersättning.
Jag kan själv - men så mycket lättare med stöd.

Nästa äventyr va att möta boendestödet för att träffa en arbetsterapeut. Gick bra. Vi roddar i projekt bollväst. Går inte att få förskrivet som hjälpmedel - men finns andra vägar.
Fick som uppgift att fylla i veckoschema med vad som ger och tar energi. Lite klurigt men kan vara nyttigt.

På tal om nyttigt - eller inte.
Försökte rätta till matschemat under eftermiddagen. Hm...
Melliset blev först ett halvt päron innan besöket hos arbetsterapeuten. Hann inte äta upp hela och ville inte äta klart under mötet...
Hur som efter det blev det lite tid över med boendestödet. Vi bestämde oss för att gå till deras lokal och dricka te.
Eftersom det bara blev ett halvt päron så rättade jag till det med att äta ett till päron när vi drack te.
Ätstörningsmässigt kändes det fel - men jag gjorde det ändå!

Middagen (hemma) gick okej. Belönade mig med en kopp kaffe efteråt. Ingen kräkning eller träning.

Har hittat en ny Plopp. Med rabarber!
Kanske smakar på den nu ikväll. Eller imorgon.

Slut på vardagstankar för denna gång.

Var rädda om er. ♡

Det blir bättre.

Står ut.
Det blir bättre.

Tillbaka i min lägenhet efter en vecka hos föräldrarna (och hos T under helgen såklart).
Lite svajigt och luftrörskatarr.
Men det går.

Det blir bättre.
Stå ut.

Veckan bjuder på jobb och avslut med psykologen på öppenvården på SCÄ (ni vet nog redan vad jag tycker om avslut och nya kontakter...). Kan knappt fatta att dagvården börjar nästa vecka. Heja heja!

Och i helgen är T bortrest. Men deppar inte helt för det.
Jag och en av bästa vännerna ska på fest hos en annan bästis! Yihoo!

Jag står ut.
Det blir bättre!

Så ont.

Motgång på motgång.
Energiförbrukningen är totalt i botten.
Känns sådär lägligt när jag ska försöka ladda inför dagvården.
Det är tomt. Hårt. Det gör ont.
Kaos.

Känns sjukt fånigt att inte våga vara i min lägenhet - för det är myror där.
Bor för tillfället hos mina föräldrar.

Men egentligen orkar jag inte det heller.

Vet inte vad jag ska göra för att orka. Jag orkar inte just nu. Ingenting.