Tråk

Det är ganska tråkigt med influensa.  Bara så att ni vet.  ;-)

Konstigt nog bara feber och ont i kroppen.  Lite huvudvärk också.

Jaja, över och slut.

Ont

Det gör ont i kroppen och illamående av ångest.
Men jag är tacksam för att jag har en bra praktikplats att gå till.  Ja, jag var där idag. Behövde gå undan ett tag - det var okej.

Mamma var snäll och passade Tessi medan jag jobbade (det gjorde hon i fredags också). Sen kom hon och lämnade Tessi när jag slutade. Så då fick vi en lagom promenad hem från jobbet.

Har kvar Tessi tills imorgon kväll.
Betyder massor med lite kravlöst  sällskap nu.
Blir lättare att stå ut med mörkret när man inte är ensam.

Kämpa på alla ni där ute - oavsett med vad.

Hundvakt

Det är verkligen lyxigt att få vara hundvakt.  Att få gos och promenader när det passar som bäst.
Denna vecka (onsdag nu) har jag Tessi hos mig tills söndag. Får se hur det blir nästa vecka.

För övrigt så börjar jag komma tillbaka mer i vardagen. Känns bra.

Detta får bli dagens inlägg. Slut.

Träningsvärk

Det är mycket tankar och känslor just nu. Lite träningsvärk inombords milt uttryckt.

Träningsvärk blev det också sen träningen i torsdags med bästa boendestödet! Endorfiner! Helt slut efter också. :-)
Längtar redan tills nästa pass.

Helgen spenderades hos T. Gjorde inte så mycket.  Jag vilade lite när han jobbade. Men var inte så där extremt trött som jag brukar vara.  Behövde inte ens sova efter lunchen (ja det är så illa ibland, även hemma vissa dagar).

Inga mumsiga matbilder på ett tag. Kommer nog snart nu när jag mår bättre igen.

Nu lite stickning framför tvn och yogitea.  På flärpen står det ikväll

"Do easy things, before they become too hard."

Att falla

Det viktigaste är inte att aldrig falla.
Det är att försöka resa sig igen efter varje fall.

Jag föll.

Det var länge sen sist.  Så pass att jag är osäker på hur många månader sen det var jag självskadade sist.
Det gjorde ont. Inte att falla utan mer att sen stå där med skrubbade knän och ångesten skavandes inuti.
Skammen för att impulskontrollen var som bortblåst.

Så nu står jag här igen. Med skrubbsår och lite skakig.
Men jag står upp (för mig själv).

Paus

Jag fick under ett tag svälja lite av min stolthet och vilja.  Det blev en kort inläggning (på psyk).
Nu är jag hur som helst hemma igen. Förhoppningsvis med lite mer ork att kämpa på igen.
Väldigt trött dock.

Hej för nu.

Hårt slag

Mindfulness-gruppen är slut nu. Det kändes lite extra jobbigt när tiden tog slut och vi avslutade,  men inte så mycket mer just då. Satt kvar en stund och pratade med en av ledarna (som jag kommer att fortsätta träffa på habiliteringen).
Efter det träff med fina P. En riktig kämpe!
Sen hade tiden märkligt nog gått väldigt fort och det va tid för avslutningssamtal med den läkaren som lett gruppen.
Då kom det.  Helvetes jävla skit-ångest!
Jag insåg hur ont det gör med avslut.

Explode or implode.

Det gör ont och jag måste ta mig igenom det ändå.