Faktum är att jag inte är förvånad över hur det är just nu. Brist på vanliga rutiner och medicinförändringar är vad som får mig att falla ur balans. Inte farligt mycket - men tillräckligt för att uppfylla kriterierna för en kortare inläggning (bara över helgen, hemma igen).
Jag är heller inte förvånad över min reaktion att vara på psykosavdelningen (pga platsbrist).
Jag blir rädd och otrygg när jag inte kan läsa av personerna i min närhet.
Jag pratar inte så mycket personalen som jag inte riktigt känner. Orkar inte förklara - rädd för att inte bli lyssnad på, förstådd eller avvisad. Så jag sväljer gråten lite till och torkar tårar i tystnad.
Svarar att det är lite jobbigt men okej om nu någon skulle fråga.
Pratar lite med de andra patienterna som tar kontakt för att vara snäll och trevlig (och för att försöka hitta ett litet lufthål ut ur ångestdimman).
Och maten då? Mia mumsar...? Första kvällen stod ångesten upp i halsen så slapp äta då.
Glutenfria måltider var inte avdelningens bästa sida. Frukosten blev filmjölk. Fick glutenfritt knäckebröd till det med bäst före datum hemligstämplat. Självklart med en stor dos ångest, lite frossa och ont i kroppen.
Lunch under halv bevakning. Personalen improviserade ihop upptinad köttfärs och ris. Åt halva portionen och sen kom ångesten.
Jag vill ha kontroll över vad jag äter...
Det blir heller inte bättre av orolig stämning på avd och äckelångest som ständigt hackar om hur äcklig jag blir för varje tugga. Äcklig. Äcklig. Äcklig.
Middagen (repris av lunchen) bortförklarades med gråtklump i halsen att jag ju faktiskt ätit lunch.
Kompromiss blev filmjölk till kvällsfikat lite senare (med lite ångest och magont strösslat på det).
Efter ytterligare en portion filmjölk - dagens frukost alltså, blev det ett kort utskrivningssamtal för att kunna åka och möta boendestöd för läkarbesök på öppenvården.
Det gick bra.
Antalet kaffekoppar under vistelsen på avd är okänt/hemligt.
Och tur att jag fick med mig min målarbok och några pennor.
(Hade kanske överlevt annars ändå. Avd hade gjort om ett helt bord i matsalen där man kunde sitta och måla med både vattenfärger och tuschpennor. Där fanns också utskrivna mandalas att måla - och massor med färdigmålade upsatta på väggen vid bordet).
Nu tar jag nya tag på hemmaplan.
Hej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar