Jag vill orka - lite till.
Försöker acceptera att tårarna rinner, trycket i bröstkorgen, klumpen i halsen, att det gör ont. Överallt. Kroppen skriker - vila. Måste vila. Sluta.
(Orkar inte.)
Men jag fortsätter. Lite till.
Ser inget annat alternativ.
Lite till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar