Kämpar på med vardagen.
Trötthet men iallafall inte lika mycket på bristnigsgränsnivå.
Nu försöker jag njuta och se fördel med att äta tidigare middag än vanligt - kaffe på maten!
Satsar på en lugn kväll.
Kanske till och med orkar virka.
Imorgon blir det jobb och besök på SCÄ.
45 min med sin behandlare per vecka känns ibland väldigt otillräckligt. Men de säger att det ska funka... försöker lita på det.
Jag försöker. Alltid.
Du är en fantastisk människa min Vifsla, och många gånger har jag velat ryta till å dina vägnar och säga att du skulle behöva mer stöd. Finns det något jag kan göra så ring el. Sms:a. Jag finns här!! Kramar Mia
SvaraRadera