Samspelet

Förnuftsmässigt vet jag att detta bara är en (djup) svacka.
Det tar tid och det kommer att bli bättre.

Känslomässigt.... ja då känns det som om det bara blir värre och värre. Det tar ju aldrig slut.
Jag vill inte ha det så här.
Motgång.
Kaos.
Ångesten, all panik, alla tårar som svämmar över...

Hysteriskt trött.
Kan jag inte bara få sova tills det är över?

Typ så ja.

Försöker stå ut lite till. Som alltid.

Förnuft och känslor - hur vore det med lite mer samspel mellan er kanske?

Ultraljudet på sköldkörteln gick bra. Men man kunde se att den är förstorad. Vet inte vad som händer nu - får se vad läkaren säger.

Snart helg. På måndag åker jag och T på semestern söderut i landet.
Hoppas på vila och kunna tänka på annat.