Skilsmässa pågår. Ätstörningen ska inte bestämma mer över mitt liv.
Nu gör jag slut.
Det är svårt och det tar tid.
Men jag vågar tro på att det är värt att ta den striden.
Ikväll slängde jag (äntligen) mina "bantningspiller".
Jag försöker använda tiden på Idun så bra det går - trots att min behandlare varit sjuk några dagar denna vecka.
Märker att det händer saker - jobbiga saker - men bra.
Fortfarande läskigt med framtiden - vad ska jag göra utan ätstörningen och alla frågor, tankar, funderingar och känslor.
Jag vet inte riktigt. Men jag vill tro att jag kan ändå.
För det går ju framåt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar