Bloggandet känns lite av just nu. Kommer inte på vad jag ska skriva - men försöker ändå.
Tacksam över några booster-dagar tillsammans med S. ♡
(Och tack J för stöd - och alla ni andra också.)
Men gisses vad dubbelt allt kan vara. Så arg på allt vad ätstörningar heter och beter sig.
Det gör så ont att se någon annan sitta så hårt fast i ätstörningens klor.... ilskan, frustrationen, sorgen och maktlösheten över att se hur hårt det är att kämpa.
Men likaså blir jag varm inombords när jag ser att kämparglöden finns där.
Jag vill så gärna kunna hjälpa andra.
Försöker lita på att jag gör något bra när jag visar att jag fortsätter att kämpa.
Ätstörningen har vunnit många slag och strider. Men jag är inte klar ännu.
Jag ska slå tillbaka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar