Back to basic

Vardag igen. Nu laddar jag om.
Det kommer att bli bra.
Jag hoppas att det blir bra. Bättre.

Batteri urladdat

(Ja det va längesen jag skrev nåt här nu. Det går upp och ned - men framåt.)

Idag är en sån där jobbig dag. Inte för att det är massor med ångest. Nej, det handlar om för lite energi.
Att vara så trött både fysiskt och psykiskt att tårarna bränner bakom ögonlocken och kroppen skriker av illamående och huvudvärk.
Energimätaren blinkar ilsket rött.
Batterinivån är för låg.
Varför vet jag inte. Det bara blir så ibland.
Inte lika ofta som förut men någon eller några dagar per månad.

Jag vet att en del i detta läget kan lägga i en extra växel och ändå köra på i nästan vanligt tempo och klara vardagen. Kanske med en värktablett och några extra koppar kaffe.
Det gjorde jag också förut - körde på lite till för att det va det som förväntades av mig.

Nu vet jag att jag mår bättre av att vara hemma och vara "sjuk" de dagarna när batteriet är slut.
För jag har lärt mig att jag kommer tillbaka till vardagen fortare efter en batteriladdnings-dag än att köra huvudet i kaklet flera gånger om.

Vissa kanske tycker att detta låter obegripligt eller kanske till och med tramsigt. Ni får gärna tycka det.

Jag övar på att acceptera hur jag fungerar.

Mumsigt matprat

Mums mums mums!
Ikväll blev det Lesscarbs kyckling allt i ett. Med en klick avokadoröra. (Ja, jag kan nog leva på avokado.)

http://lesscarbs.se/lchf-lunch-och-middag/kyckling-allt-i-ett/ 

Denna vecka provar jag och min kompis R en matkasse från Lesscarbs och gastrofy.

Läs mer här.
https://www.gastrofy.se/chef/fanny 

Jo, jag försöker laga mat (och äta) så ofta som jag orkar. Då särskilt viktigt att det ska vara god mat.
Därför gillar jag Lesscarbs recept. Alltid lika gott och okomplicerat att tillaga.

Käftsmäll till ätstörningen.
Punkt.

Vissa dagar

Igår var ingen höjdardag - men efter mycket om och men så tog jag mig ändå iväg till praktiken. Var där så länge jag orkade. Hem och landa lite och vidare till T.

Är hos T idag med. Hoppades såklart på en bättre dag, men nej inte idag.

Det skriker ångest i kroppen. Lederna och musklerna gör ont i ren protest. Illamåendet.
Känslig för intryck.
Finns ingen ork.

(fuck ångest. fuck ptsd.)

Just nu har jag gömt mig i soffan. T fick gå och handla själv.

Har till och med tagit en oxascand, vilket typ aldrig händer - bara vissa dagar.

Hoppas på ett gladare inlägg nästa gång.

Rosa bandet

Rosa bandet - så viktigt och så bra.
Men det gör så ont att jag går sönder just nu.

Och sju och fyra år av saknad.

Fan och helvetes jävla skit.

Onsdag

Filmen "Min lilla syster" var grymt bra (och grymt jobbig).
Innan dess lunch på stan.
Tur att jag hade en favoritboendestödjare med
Morgonen blev dubbelt upp på Prima. Först EMDR och sen träffa ssk efter det.

Kortslutning i hjärnkontoret efter det.

Walking in my shoes

Vill bara påminna om att jag ALDRIG skriver för att få ert medlidande. Jag vill inte att nån ska tycka synd om mig. Jag vill skriva för att öka förståelse för hur det kan vara att leva med psykisk ohälsa, neuropsykiatrisk diagnos och hur det är att vara ung vuxen.