Det blir bättre.

Står ut.
Det blir bättre.

Tillbaka i min lägenhet efter en vecka hos föräldrarna (och hos T under helgen såklart).
Lite svajigt och luftrörskatarr.
Men det går.

Det blir bättre.
Stå ut.

Veckan bjuder på jobb och avslut med psykologen på öppenvården på SCÄ (ni vet nog redan vad jag tycker om avslut och nya kontakter...). Kan knappt fatta att dagvården börjar nästa vecka. Heja heja!

Och i helgen är T bortrest. Men deppar inte helt för det.
Jag och en av bästa vännerna ska på fest hos en annan bästis! Yihoo!

Jag står ut.
Det blir bättre!

Så ont.

Motgång på motgång.
Energiförbrukningen är totalt i botten.
Känns sådär lägligt när jag ska försöka ladda inför dagvården.
Det är tomt. Hårt. Det gör ont.
Kaos.

Känns sjukt fånigt att inte våga vara i min lägenhet - för det är myror där.
Bor för tillfället hos mina föräldrar.

Men egentligen orkar jag inte det heller.

Vet inte vad jag ska göra för att orka. Jag orkar inte just nu. Ingenting.

Lättnaden

Dagens samtal på SCÄ blev oväntat bra.
Jag gillar min behandlare, men som redan nämnt har jag varit osäker på om den hjälp jag får i nuläget är tillräcklig.
Tydligen har min behandlare funderat över samma sak.
Nu har vi kommit fram till att hon ska skriva remiss till dagvården.
Lättnad!

Beredd på lång väntetid. Fortsätter hos min behandlare tills vidare.

Det känns bra.

Just nu

Kämpar på med vardagen.
Trötthet men iallafall inte lika mycket på bristnigsgränsnivå.

Nu försöker jag njuta och se fördel med att äta tidigare middag än vanligt - kaffe på maten!

Satsar på en lugn kväll.
Kanske till och med orkar virka.

Imorgon blir det jobb och besök på SCÄ.
45 min med sin behandlare per vecka känns ibland väldigt otillräckligt. Men de säger att det ska funka... försöker lita på det.

Jag försöker. Alltid.

Lite till

Jag vill orka - lite till.

Försöker acceptera att tårarna rinner, trycket i bröstkorgen, klumpen i halsen, att det gör ont. Överallt. Kroppen skriker - vila. Måste vila. Sluta.
(Orkar inte.)

Men jag fortsätter. Lite till.
Ser inget annat alternativ.

Lite till.

Upprättelse

Känns lite som upprättelse - mått botten i typ nästan två månader och nu äntligen heter det något annat än bara "ångest".
Nu hoppas jag att rätt diagnos och pyttedos medicin kan hjälpa.
Från hyper till hypotyreos.

Jag vill leva. ♡

Rocka sockorna

Idag är jag med och rockar sockorna.
Men alla lika, olika och unika är lika viktiga att kämpa för varje dag. ♡☆♡