Helg och vardag

Vardagen funkar ganska bra just nu.
Rundar av helgen som spenderats hos T.

Igår va vi på Liljevalchs Vårsalong.
Vi orkade dessutom med att kolla in lite bokrea och lyxfikade på Espresso house.
Vi hade egentligen tänkt äta middag ute men vi insåg att soppa och rostat bröd hemma passade ännu bättre.

Idag har vi knappt lämnat soffan - Vasaloppet och mer skidåkning på tv.
Klagar inte då det va rätt skönt att vila.

Kvällen har bjudit på boendestöd. Håller på att lära känna ny personal.
Går över förväntan. Väldigt trevligt.

Nu dricker jag kaffe trots att klockan är mycket. Chokladbit till det är inte tokigt alls.
Nerbäddad i soffan med bolltäcket och värmekudde.
Tigerbalsam i nacken dessutom.
Tycker att huvudvärken blir mer hanterbar då.

Har huvudvärk/migrän lite för ofta ibland.... Men ja, orkar inte ta tag i det just nu.
Så kör på med tigerbalsam (nacke, axlar och bakom öronen) och värktabletter.

Men som sagt - annars funkar vardagen rätt bra just nu.
Ibland blir jag dock galet trött så att jag inte vet om jag ens orkar skrika eller gråta.
Men det går över -  och mer och mer sällan leder det till destruktiva ångestspiraler.

Jag kämpar på - som vanligt.

Slå tillbaka

Bloggandet känns lite av just nu. Kommer inte på vad jag ska skriva - men försöker ändå.

Tacksam över några booster-dagar tillsammans med S. ♡
(Och tack J för stöd - och alla ni andra också.)

Men gisses vad dubbelt allt kan vara. Så arg på allt vad ätstörningar heter och beter sig.
Det gör så ont att se någon annan sitta så hårt fast i ätstörningens klor.... ilskan, frustrationen, sorgen och maktlösheten över att se hur hårt det är att kämpa.

Men likaså blir jag varm inombords när jag ser att kämparglöden finns där.

Jag vill så gärna kunna hjälpa andra.

Försöker lita på att jag gör något bra när jag visar att jag fortsätter att kämpa.

Ätstörningen har vunnit många slag och strider. Men jag är inte klar ännu.

Jag ska slå tillbaka.

Tuffare tid

Vardagen - att upprätthålla rutiner, att hantera ångesten och kämpa mot ätstörningen.
Just nu går det sådär.

Jag hör ätstörningen så tydligt och ofta nu. Försöker att inte lyda, men det är inte alltid som det går.

Blir besviken i dubbel bemärkelse. Att jag fortfarande fastnar så lätt - och att jag slår på mig själv när jag trillat dit.

Jag vet ju bättre - men samtidigt vet jag inte alls. Framtid.
Att våga satsa (trots ovisshet och panik).

Det går upp och ner - men förhoppningsvis framåt ändå.

Lyxmåndag

Märker att jag inte är så aktiv i mitt skrivande här.
Mestadels av tiden går till att hålla igång vardagen och rutiner.
Skönt att julledigheter och annat är över nu.

Nytt år förresten... inga nyårslöften men jobbar på att vara snällare mot mig själv.
Att våga sätta gränser - och att försöka hålla kvar dem också.
Lite mer yoga vore trevligt också.

Hur som helst, måndag idag.
Lyxig sådan.
Lunch med S där vi mötte J och några nya från Idun.
Satt kvar med S och drack kaffe.
Kaffe efter maten är lyx! Särskilt med viktigt peppsamtal.

Efter detta inleddes äventyr leta vinterjacka. Letare efter en som inte är hysteriskt varm.... ogillar starkt att bli för varm och svettig.
Hittade ingen idag men fortsättning följer.

Viktigaste va såklart att få umgås med S. ♡

Åkte hem - smoothie till mellis och passade på att vila lite.
Laddade om för middag med boendestöd.

Det är lyx att äta pizza på restaurang med bra sällskap och ytterst lite ångest.

Nu ska jag försöka sova.
Praktik och läkartid imorgon.

Vi hörs. Ha det bäst!

Juletid

Juletid och julefrid... eller äsch.

Läget är okej trots att jul inte är nån favorit.
Maten går sådär. Började slarva redan innan julhelgen. Inte på grund av ätstörnings-ångest... mest för att nej jag vet faktiskt inte riktigt.
Slarv som lett till mackor i tid och otid. Och godis och kakor. Och kaffe i mängder.

Försöker komma tillbaka till bättre rutiner med havregrynsgröt till frukost och lagad mat till lunch och middag.
Men det är ju så gott med mackor ibland.
Skinka och rödbetssallad på mackorna är en stor favorit här nu. Så gott! Mums!

Åter till julen... bott hos mina föräldrar. Vi började redan på lillejulafton, alltså den 23:e, med middag (julmat) för moster o kusin.
Julafton - med tanken att nää vi ska nog inte göra så mycket...
Förmiddagsfika med mormor o morfar.
Bror och flickvän kom över på lunch (julmat) och fika.

Kalle på tv. Såg dock inte allt då hundarna behövde gå ut.
Pappa va ute på tomte-uppdrag.

På kvällen lagom till paketöppning och middag (mer julmat) trodde jag att jag höll på att bli sjuk - mådde så sjukt illa. Men det va nog mest kombon ångest, stress och julmat - för tur nog gick det över ganska fort.

Självklart såg vi på Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton.

Resten av kvällen va ganska lugn.

Igår (juldagen) tog vi det mest lugnt.
Idag är det annandagen. Hemma hos mig igen.
Varit på middag hos mormor och morfar tillsammans med mostrar och kusiner.
Nu nerbäddad i soffan med bolltäcke och värmekudde.

God fortsättning och gott slut på året. ☆

Inget speciellt

Eller ja jo lite speciellt är det nog idag ändå.
Igår blev en sämre dag (ni vet - göra för mycket för andra och glömma bort sina egna gränser...) så känns bra, till och med lyxigt att få landa i en bra dag.
Det har gått bra på praktiken, maten har funkat och efter melliset på eftermiddagen blev det en promenad. Så skönt!
Va ute typ en timme - gick inte för fort och gick inte några extra kilometer eller uppförsbackar.

Jag gick inte för att kompensera eller försöka gå ifrån ångesten.
Jag var ute för att det var skönt att va ute - rensa lite tankar, peppmusik på, andas frisk och kall luft!

Alldeles för många gånger har jag gått i just ångestens namn.
Att fly. Kompensera. Att gå tills det svartnar helt.

Men idag var ingen sådan gång!
Det var annorlunda idag. Det var bra idag!

Idun v.8

Tårarna är nära nu. Allting känns så stort.

Jag kommer sakna min grupp, aktiviteterna och behandlarna så mycket!
Ja, det är sista veckan nu.

Det är större än väntat.

Men det är inte helt slut. Jag har ju uppföljningen kvar hos min behandlare.
Annars hade jag nog inte klarat av det här.

Under veckan gjorde jag om testerna på riksät - skattning för att se ev. diagnos mm.
Resultatet - ingen diagnos!
Eller ja - i partiell remission har min behandlare förklarat.
Lycka! Jag är starkare än ätstörningen!

Har så mycket mer att berätta - men det får bli en annan gång för nu kan jag inte hålla tårarna tillbaka mer.

Stolthet. Lycka. Separationsångest.

Tack till alla som gjort min resa möjlig. ♡